Summa sidvisningar

fredag 29 april 2016

4ggr regeln

Två söndagar sedan var jag i Uppsala och kollade på en dokumentär som handlade om en forskare från Uppsala som åkte upp till Lappland för att studera, mäta och fotografera Samer och Finnar. Han såg ner på både grupper och kopplades till Nazisterna. Känslan jag fick under filmen var att de ville straffa honom på grund av hans människosyn, hans tankar, och inte hans handlingar. Steriliseringarna som skedde i Sverige på senare tid, förmodligen delvis på grund av honom, togs upp en gång med ett enda mening under hela filmen. Problemet med dokumentären var att de handlingarna som togs upp var inte i samma kategori som de värsta mördarna i hela historien. Den här mannen var ignorant, men han utförde inte samma handlingar eller lika dåliga handlingar som nazister. Vilken prägel förtjänar han då?

Hans handlingar var inte i samma kategori som nazisternas handlingar. Men de som ville straffa honom för hans tankar är i ungefär samma kategori som Nazisterna.

Jag kallar det här för 4ggr regeln. När en människa värderar någonting 4ggr mer än en annan och även när den andra fördubblar sina försök är han/hon fortfarande dubbelt så dålig.

Välkommen till den breda pyramidens dilemma: att övervärdera förutsättningar i jämförelse med resultat och att tro att förutsättningar är lika med resultat. Det är normalt i Sverige. I praktiken, ofta betyder det en hat för resultat och en svårighet att nyansera resultat. I det här fallet: dålig människosyn = Nazi. Förutsättningar = resultat.



Och de smala pyramiderna. De som endast bryr sig om resultat, the "just do it'ers." Vad är deras dilemma? De är 4ggr mer beredda att göra vad som krävs att få resultat, oavsett priset man behöver betala för de. Generellt, är det dålig.

Vad är problemet med den här mönstret? Man tappar folks förtroende och ger plats för vissa människor att bete sig på vilket sätt som helst.

När människor blir extrema tappar de deras grepp på andra människor och en minoritet känner sig befriade att göra saker som är oacceptabelt. När de smala kräver att man ignorerar sin hjärna och endast bryr sig om hur hårt man försöker, slutar vissa människor att bry sig överhuvudtaget om att försöka(de blir borttappade). Typiskt Amerikansk fenomen. När de breda börjar kategorisera tankar med handlingar, slutar vissa av de smala bryr sig överhuvudtaget om deras handlingar. Typiskt Svensk problem. Sist, de här kraftiga obalanser leder inte till lycka. Inga av de breda pyramiderna är lyckliga och knappast någon av de smala, även om de är minimalt mer lyckliga än de breda.










Inga kommentarer:

Skicka en kommentar