Summa sidvisningar

fredag 19 februari 2016

Code Of Conduct Del 3: Våld

Ett tag sen hade jag en kund, en föredetta domare, som berättade för mig de tre anledningarna att man har ett straff system. De första två visste jag men inte den tredje:

1. Att rehabilitera brottslingen.
2. Att separera brottslingen från samhället och därav skydda samhället.
3. Att den allmänna publiken ska respektera och inte ta lagen inne sina egna händer.

Det känns som att alla länder är dåliga på den första, Sverige är speciellt dålig på den andra och den tredje verkar vara på väg.

Vi har en situation där människor inte är rädda för att begå våldsamma brott och offren är rädda för konsekvensen av att försvara sig. Sist, har vi en situation där polisen har börjat tappa sin nödvändig respekt i samhället.

Om inte rehabilitering av brottslingar fungerar speciellt väl, vad behövs hända för att skydda den allmänna publiken från mer brott från samma kriminell? Om inte längre straff och förbättrad rehabilitering, föreslår du att brottslingarna släpps ut och lagen tas i egna händer av den allmänna publiken? Eller föreslår du att brottslingarna ska släppas ut och att den allmänna publiken ska fortsätta som vanligt tills människor lär sig att försvara sig nog men inte för mycket och att polisen starkas upp?

Ni vill att vi följer den teoretiska sanningen utan att ta hänsyn till den praktiska.

Upplever människor att lagen, straffsystemet och polisen skyddar de från våldsamma brott? Hur ofta ringer man polisen när de bevittnar ett brott på gatan? Vad brukar människor generellt säga när en frågar: "Ska vi ringa polisen"?

Ni tror inte att polisen gör någonting.

Är det försvarbart att någon som har dödat en annan ska komma ut ur fängelse efter bara ett par år?

Ni tror inte att det hjälper att ha de sitta inne fängelse och ett par år är straff nog.


(Den här bilden är tagen från Polismuseet vid Gärdet som jag var på förra veckan. Generellt så fanns det för mycket ursäktande och för lite "det här är hur vid skyddar er". Det fanns bland annat en utställning där barn berättar hur det är att ha en förälder i fängelse-vilket jag inte tycker är relevant i ett museum. De hade också en inspelat intervju där en polis berättade om hur vissa av hans kollegor tog jobbet på för mycket allvar-vad är det? Varför finns bilden nedan överhuvudtaget?)



Sist, är det rimligt att vi inte ställer 15-17 åringar inför vuxen rätten när de begår grova våldsamma brott? Skulle det kunna vara bra att göra en subjektiv bedömning om de är mogna nog för att förstå lagen och hålla sig till den. Tydligen är de allra flesta mogna nog att förstår att våld inte är acceptabelt i den moderna samhället och användning av det i ett offensiv form är inte tillåtit. Det är inte nödvändig att de kan rätt från fel, utan bara att lagen är till för att följas.

I vissa sammanhäng kan jag uppleva att mina kulturer korsar över gränsen från idealism till fanatacism eller nästan det som jag kallar för mysticism. De förlorar all praktiskt tänk och koppling till verkligheten och är endast upp på en moln någonstans i teorihimlen. Det här är en av de gångerna jag upplever att Sverige gör så. Om man begår mord i USA som 15 åring är det mer troligt än inte att man spenderar resten av livet(bokstavligt) i fängelse.

Mina Svenska bekantar är generellt sett emot vapen i samhället men jag kan inte tänkte på något bättre sätt att få flera vapen och flera privata militanta grupper i samhället än det som jag ser på gatan idag, vilket är en känsla av slapphet och att anything goes. Tror ni att människor kommer acceptera att bli utsatta när de kan välja att inte bli utsatta och få ingen eller en relativt mild straff för det?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar