Summa sidvisningar

fredag 12 februari 2016

Code of Conduct Del 2: Att stå på egna ben

Man kan vara fattig, lycklig och en bra människa samtidigt. De flesta människor i världen är det.

För många människor tar inte hand om det som tillhör de själva och för många andra känner det nu. Det som tillhör en själv är nästan allt. Det är ens egna känslor, ens hälsa, ens ekonomiskt tillstånd, ens kunskap, ens räkningar, ens arbetsuppgifter..osv. Viktigare än specifika saker dock är själva mönstret: If It Is To Be It Is Up To Me. Den stora problemen är den "it's not my fault" eller "ska jag behöva jag göra det här?" attityden.

Våra medmänniskor behöver att vi är ansvariga över våra skyldigheter. Man blir praktiskt sett tvungen i många fall att stänga gapet i mellan en själv och en annan om den andra inte tar hand om det. Den stora hela nu är både exponerad och exponerar andra till det som är individuell ansvar.

Det är lättare att stå på egna ben än vad det är att acceptera någon som inte står på egna ben.

Vad är det som tillhör dig själv? Vad är det som är närmast dig?

Det är inte elit att betala ens egna räkningar, ta ansvar över ens egen välmående och tillstånd. Det är inte orättvist att be en anställd att göra någonting de inte kan, det är deras ansvar att lära sig det. Man behöver ändå göra saker som utsätter än för svårighet. Om man inte kan betala för en tjänst som tas betalt för har man inte rätt till tjänsten. Man har alltid rätt att be om tillåtelse.

Det är inte nödvändig att alla är snälla mot varann även om det hade varit trevlig, utan det är en utveckling på den här grundläggande Code of Conduct. Det enda som är nödvändig nu är en avlastning av ansvar på den stora hela och tillbaka till individen, där det tillhör mest.

Vi behöver alla ta hand om våra skyldigheter för att må bra. Oavsett hur mycket terapi, meditation eller mindfulness man praktiserar, blir man aldrig vad man vill vara eller får lika mycket självförtroende om man inte står på ens egna ben. Din kropp är närmare dig än mig, dina känslor är närmare dig än mig, din framtid är mer representativ av dina beslut än mina. De som inte kan ta hand om sig själva finns men inte i hälften så stora mängder som påstås.

Sist, det är att ta hand om ens minimum krav som lär en människa att nå sina mål, det som man verkligen vill med livet. Det är att bidra och betala ens egna räkningar, ta hand om sin kropp, äga ens egna känslor som lär människor uppnå en högre nivå i livet istället för att behöva krama ur så mycket möjligt ur vartenda situation eller tänka kring hur man är bra fast än man inte gör de här sakerna.

Hur skulle samhället se ut om alla tog an hela ansvaret för sig själva? Hur skulle atmosfären i mellan oss vara?


*korrektion: i den sista artikeln skrev jag: "det räcker med anti-racism och jämlikhet". Det var ett misstag. Det är nu ändrat till det jag menade: "det räcker INTE med anti-racism och jämlikhet".

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar