Fortsätt till huvudinnehåll

Code of Conduct Del 2: Att stå på egna ben

Man kan vara fattig, lycklig och en bra människa samtidigt. De flesta människor i världen är det.

För många människor tar inte hand om det som tillhör de själva och för många andra känner det nu. Det som tillhör en själv är nästan allt. Det är ens egna känslor, ens hälsa, ens ekonomiskt tillstånd, ens kunskap, ens räkningar, ens arbetsuppgifter..osv. Viktigare än specifika saker dock är själva mönstret: If It Is To Be It Is Up To Me. Den stora problemen är den "it's not my fault" eller "ska jag behöva jag göra det här?" attityden.

Våra medmänniskor behöver att vi är ansvariga över våra skyldigheter. Man blir praktiskt sett tvungen i många fall att stänga gapet i mellan en själv och en annan om den andra inte tar hand om det. Den stora hela nu är både exponerad och exponerar andra till det som är individuell ansvar.

Det är lättare att stå på egna ben än vad det är att acceptera någon som inte står på egna ben.

Vad är det som tillhör dig själv? Vad är det som är närmast dig?

Det är inte elit att betala ens egna räkningar, ta ansvar över ens egen välmående och tillstånd. Det är inte orättvist att be en anställd att göra någonting de inte kan, det är deras ansvar att lära sig det. Man behöver ändå göra saker som utsätter än för svårighet. Om man inte kan betala för en tjänst som tas betalt för har man inte rätt till tjänsten. Man har alltid rätt att be om tillåtelse.

Det är inte nödvändig att alla är snälla mot varann även om det hade varit trevlig, utan det är en utveckling på den här grundläggande Code of Conduct. Det enda som är nödvändig nu är en avlastning av ansvar på den stora hela och tillbaka till individen, där det tillhör mest.

Vi behöver alla ta hand om våra skyldigheter för att må bra. Oavsett hur mycket terapi, meditation eller mindfulness man praktiserar, blir man aldrig vad man vill vara eller får lika mycket självförtroende om man inte står på ens egna ben. Din kropp är närmare dig än mig, dina känslor är närmare dig än mig, din framtid är mer representativ av dina beslut än mina. De som inte kan ta hand om sig själva finns men inte i hälften så stora mängder som påstås.

Sist, det är att ta hand om ens minimum krav som lär en människa att nå sina mål, det som man verkligen vill med livet. Det är att bidra och betala ens egna räkningar, ta hand om sin kropp, äga ens egna känslor som lär människor uppnå en högre nivå i livet istället för att behöva krama ur så mycket möjligt ur vartenda situation eller tänka kring hur man är bra fast än man inte gör de här sakerna.

Hur skulle samhället se ut om alla tog an hela ansvaret för sig själva? Hur skulle atmosfären i mellan oss vara?


*korrektion: i den sista artikeln skrev jag: "det räcker med anti-racism och jämlikhet". Det var ett misstag. Det är nu ändrat till det jag menade: "det räcker INTE med anti-racism och jämlikhet".

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

How the Body Works

This is a quick primer on how the body works so you can use that information to get more results in the gym.

Every muscle has a specific function(or a couple). That function is determined by its two end points. Its only job is to shorten the distance between those two end points.

Every muscle and muscle group has a general function. When the distance between those two end points is shortened, you achieve a goal/do a job.

For instance: the core is a group of muscles in the midsection of the body. All of their specific functions are to shorten the distances between their end points. In conjunction, their general function is stabilization. The core is made for stabilization. Some movement, but little.

Sometimes muscles don't do their jobs. That is a problem. If there wasn't a back-up system for that, we would be paralyzed in those movements where the muscle(s) was not doing its job. Fortunately, there is a back-up system. It's called compensation. Compensation is when a muscl…

The Lion and the Slave: Coaching Backward

"I was at [the] top of my game when I was in combat....To me, it's a little distressing to realize I was at my best doing something as terrible as war."-Robert Rheault US special forces. *source at end of article 
That PBS Vietnam war documentary re-confirmed my now strong beliefs about the subject I have written about below: forgiveness. A lot of those guys mix up some very good feelings with some very bad things. That causes problems later in life and requires a process similar to the one I am suggesting in this article. 
There are two well known kid's stories that represent the theme of this blogg article very well: the Lion and the Slave, and the Pea and the Princess. The idea is that you have to get rid of the bad, not just keep focusing on the good. "Repentence and forgiveness" is what it is called in old world talk, but is really the process of learning from, getting to the truth, and letting go of. 

You are limited by your beliefs. Your beliefs come…

Comfort Deficit

I was talking to my client the other day about Israel and Mexico and later thought of Hiroshima. This is a sensitive issue obviously but it relates to a problem I see in coaching in a broader sense.

Generally speaking people asking too much of their peers, clients...etc. When there is conflict, people are demanding changes that leave the other parties involved too uncomfortable. People have to feel good and are going to find ways to continue to do it. People are not going to have their sense of well being threatened for long.

In regards to coaching, you can't ask your client to do things that are uncomfortable, not replace that source of comfort, and expect them to succeed long term. Either the change has to be be small and singular in nature, the results of the change have to feel better than before, or something else has to be added back into the picture to get them feeling good again. That's good coaching. It's also what works. Nobody's ever going to be successful b…