Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från februari, 2016

Att må bra i ryggen.

Jag har haft mycket problem med min rygg. Jag har haft flera diskbråck och många disk buktningar. Jag har tappat känslan nere på sidan av mitt ben och mitt vänster vad är fortfarande bara 90%. Jag har haft foot-drop-flera gånger. Jag har inte kunnat sitta bekvämt i flera år, behövt balansera vikten av min plånbok i den ena handen med någonting som väger lika mycket i den andra för att inte få ont. När jag inte kunde lösa problemet själv sökte jag hjälp men inga av mina olika terapeuter hade hela lösningen utan bara delar av den.

För att må bra i ryggen efter att man har mått väldigt dålig, behöver man ha de rätta förutsättningar-det räcker inte med att stärka upp bålen bara tex. Jag har suttit i hop en en klarare bild av de förutsättningar du behöver för att må bra i ryggen och här är de:

Bålen behöver vara stabil och göra relativt lite arbete. Bröstryggen är stabil i sin natur men behöver också mobilitet i extension och rotation och den behöver göra mycket arbete. Höften behöver ha m…

Code Of Conduct Del 3: Våld

Ett tag sen hade jag en kund, en föredetta domare, som berättade för mig de tre anledningarna att man har ett straff system. De första två visste jag men inte den tredje:

1. Att rehabilitera brottslingen.
2. Att separera brottslingen från samhället och därav skydda samhället.
3. Att den allmänna publiken ska respektera och inte ta lagen inne sina egna händer.

Det känns som att alla länder är dåliga på den första, Sverige är speciellt dålig på den andra och den tredje verkar vara på väg.

Vi har en situation där människor inte är rädda för att begå våldsamma brott och offren är rädda för konsekvensen av att försvara sig. Sist, har vi en situation där polisen har börjat tappa sin nödvändig respekt i samhället.

Om inte rehabilitering av brottslingar fungerar speciellt väl, vad behövs hända för att skydda den allmänna publiken från mer brott från samma kriminell? Om inte längre straff och förbättrad rehabilitering, föreslår du att brottslingarna släpps ut och lagen tas i egna händer av den…

Code of Conduct Del 2: Att stå på egna ben

Man kan vara fattig, lycklig och en bra människa samtidigt. De flesta människor i världen är det.

För många människor tar inte hand om det som tillhör de själva och för många andra känner det nu. Det som tillhör en själv är nästan allt. Det är ens egna känslor, ens hälsa, ens ekonomiskt tillstånd, ens kunskap, ens räkningar, ens arbetsuppgifter..osv. Viktigare än specifika saker dock är själva mönstret: If It Is To Be It Is Up To Me. Den stora problemen är den "it's not my fault" eller "ska jag behöva jag göra det här?" attityden.

Våra medmänniskor behöver att vi är ansvariga över våra skyldigheter. Man blir praktiskt sett tvungen i många fall att stänga gapet i mellan en själv och en annan om den andra inte tar hand om det. Den stora hela nu är både exponerad och exponerar andra till det som är individuell ansvar.

Det är lättare att stå på egna ben än vad det är att acceptera någon som inte står på egna ben.

Vad är det som tillhör dig själv? Vad är det som är …

Code of Conduct

I den medelstora byn utanför Chicago där jag växte upp kunde man bli utskälld om man cyklade förbi någon utan att säga någonting.


Svenskar är generellt sätt obekväma med andra Svenskar för tillfället. Människor från andra kulturer är väldigt hotande. I dagens Sverige finns det ingen penetrerande Code of Conduct. Min uppfattning av gammaldags Sverige är att det fanns en oerhört sträng code of conduct och, som det brukar göra, har det gott åt det andra hålet nu.

Jag tror att jag talar för många invandrare(teknisk sett är inte jag det men jag ser mig själv som det) när jag säger att invandrare är generellt beredda att vara väldigt stränga med deras offentlig code of conduct och dessutom penetrerande med den tex: att ropa ut till någon innan vi cyklar förbi eller bryta tystnaden i mellan människor på andra sätt. Jag tror också att jag talar för många invandrare när jag säger att den Svenska miljön är en avslappning, inte en skärpning, alltså att man behöver vänja sig med att inte bete sig…